Hon sominteklarar avattvara själv

Jag fattar fan inte hur jag överlevt att vara singel förut plus bott hemma (förutom "strö-pojkar" och ett crap-förhållande) men seriiööööst vad rastlös jag blir när jag kommer hem till huset och när jag är ensam överhuvudtaget!

Kul å vara här å träffa alla såklart, men jag får typ myror i byxorna. Tony är med polare nu på missions och jag får typ en inre nedstämdhet "help meee what tooooo doo now" liksom, heheh.

Nej jag hade absolut inte klarat av att bo hemma med föräldrar huuur länge som helst och verkligen inte själv i en lägenhet tex.. ;)

Nu har jag ju inte världens största problem, bara det att jag känner mig jävligt rastlös medan Tony inte är hemma :)
 
Eftersom jag sitter vid stordatan här hos mamma å faderskapet så slänger jag upp lite olika random bilder på moi som jag hittar, hehe brist på annat ja!
 
Typiskt, klänningen i förra inlägget som jag tänkte köpa var slut i S, jävla skiiiiit!

 
 
 

Kommentarer:

1 S:

Det gäller att börja uppskatta den tid man får vara med sig själv, för det är också nyttigt :) (jag försöker lära mig det).
fast jag håller med, om karln är borta och alla vänner upptagna mår jag typ dåligt haha.
jag gillar att vara själv när jag SJÄLV valt det, kortfattat ;)

Kommentera här: