Bybor
Tänkte mest slänga upp lite utlovade bilder på våran nya bostad.
Här vänjs vi (jag) sakta men säkert in till att vara bybo osv. Första morgonen var jag gråtfärdig pga separationsångest från alla nära å kära vi hade i knutarna i lägenheten (vi bor nu ca 15 minuter bort från dom men jag är något familjekär).
När jag skrev om min ångest till kitte sa Wille "varför ser du så ledsen ut?" Så sa jag att det han kände innan att det skulle bli tråkigt att bo längre ifrån alla- att jag känner så nu, att det känns lite jobbigt.
Han "ska vi bygga med lego så kanske det känns bättre sen?" Så vi byggde med lego och han frågade ibland om det kändes bättre. Sötisen❤
Mot eftermiddagen kändes det redan bättre när jag och mina vabbande barn var ute på gården. VILKEN GÅRD!!! 2 die 4.
Tar säkert en tid att vänja sig och en ”längtan tillbaka” till civilisationen kommer säkert komma och gå i perioder. MEN. Fatta vilken drömuppväxt barnen får som har skogen runt knuten, vilka äventyr de ska göra tillsammans. Sen har ju du och Ita en så fin relation att ni säkert ändå kommer ses titt som tätt dit, plus resten av familjen. Kanske är enklare att ”se det ljust” när man tar ett barns perspektiv och försöker se det som de ser och upplever. Vilken fantastiskt miljö ni har precis runt knuten och ni har vatten bara en kort bit bort från hemmet.
Kan bara tänka hur idylliskt det blir när även N är lite större och springer runt utan problem och utforskar världen runt omkring😍